”Globala” framsteg är inte globala

Fattigdomen ska halveras till 2015, det löftet gav världens ledare vid FN:s millennietoppmöte i september 2000. Vid en första anblick ser det ut som om världen är på väg att nå det målet, men de globala siffrorna är missledande.


Att tvingas leva på mindre än en dollar om dagen är något som få svenskar ens kan föreställa sig. För nästan varannan människa i Afrika söder om Sahara är det den brutala verkligheten. Vi har inga problem med att betala 15 spänn för en kopp kaffe och är oftast lyckligt ovetande om att det är mer pengar än vad 77 procent av Afrikas befolkning har att leva på en hel dag.

I år är det bara tio år kvar till år 2015, året då de åtta millenniemålen ska vara uppnådda. Det första och övergripande målet är att den extrema inkomstfattigdomen ska halveras mellan 1990 och 2015. Det betyder att den andel av världens befolkning som lever på mindre än en dollar om dagen ska halveras från 1990 års nivå 28 procent av befolkningen till 14 procent år 2015.

Vid en första anblick på talen ser det ut som om världen faktiskt är på väg att lyckas med den enorma och viktiga uppgiften. Andelen extremt fattiga, i procent av jordens befolkning, minskade från 28 till 21 procent när halva tiden gått. Om den trenden fortsätter borde vi ju nå vi 14 procent år 2015.

Men globala genomsnitt är luriga och framgången i världen är mycket ojämnt fördelad. Nya uträkningar i UNDP:s Human Development Report visar att dagens utveckling inte alls är tillräcklig och om trenden för världens länder fortsätter som den gjort tills nu. I själva verket kommer vi år 2015 med dagens utveckling att ha missat målet med 380 miljoner människor.

Fattigdomen minskar bara i Asien
Men hur kan det då komma sig? Vi har ju gång på gång fått höra att världen kommer att nå millenniemålen, tack vara framgången i Kina och Indien. Det stämmer visserligen att fattigdomen har minskat i Asien, framför allt i östra Asien med Kina i spetsen, men även södra Asien har minskat andelen fattiga.

Men som bilden visar så är Asien den enda region där fattigdomen minskar. Självklart finns det länder i övriga regioner som går framåt, precis som det finns länder i Asien som har lyckats sämre, men fakta talar sitt tydliga språk: vi är på väg att förlora kampen mot fattigdomen i resten av världen.

I Latinamerika och arabvärlden har fattigdomen inte minskat sedan 1990 och i de före detta sovjetstaterna liksom i Afrika söder om Sahara har fattigdomen till och med ökat, i vissa fall dramatiskt. I Östeuropa och Centralasien ha antalet människor som lever under en dollar om dagen ökat från 2 miljoner till 17 miljoner. Det är en ökning med 850 procent.

Den region som är utan tvekan hårdast drabbat av fattigdom är Afrika söder om Sahara där 46 procent lever under en dollar om dagen. Det faktiska antalet extremt fattiga människor är över 300 miljoner och har ökat med nästan 100 miljoner människor sedan 1990.

Vad värre är, de övriga millenniemålen går ännu sämre. Sanningen är att världen är på väg att misslyckas med att uppnå nästan alla millenniemål, inklusive målet att halvera fattigdomen. Om målen ska nås måste utvecklingstakten, framför allt i Afrika söder om Sahara öka och förändringarna måste ske nu, snart är det för sent.

/Staffan Landin

Det här inlägget postades i Artiklar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Globala” framsteg är inte globala

  1. asydayJab skriver:

    Thanks for your time.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s