Sverige först att utvisa till Rwanda

Igår kom nyheten att den svenska regeringen som första land vill utvisa en person misstänkt för brott mot folkrätten till Rwanda. Kritikerna menar att rättssystemet i Rwanda inte kan garantera en rättvis rättegång. Den misstänkte själv är säker på att han kommer att dödas när han kommer hem.

Det är inget lätt ärende, inget lätt beslut att fatta. Regeringen vill å ena sida stärka Rwanda och rättssystemet i landet samt menar att det alltid är svårt att döma för sådana brott i andra länder än där de skedde.

Men samtidigt måste ju varje individ kunna garantera rättssäkerhet och risken finns att när man öppnar för sådana utlämningar skapar en farlig praxis.

Ytterligare ett tecken på att frågan inte är helt enkel belyses också av Beatrice Asks citat:

– Varje ärende måste prövas individuellt och vi har inte tittat på hur andra länder gjort. Vår bedömning är att Rwanda lagt ner mycket arbete på att kunna hantera den här typen av fall, säger justitieminister Beatrice Ask.

Samtidigt är det lätt att se att det också är ett politiskt beslut, att man i detta fallet i alla högsta grad tagit hänsyn till kontexten och där personen i fråga inte prövats helt individuellt utan hänsyn till Rwandas och denna frågas framtida utveckling. Det ser man ju på att all diskussion efter beslutet i första hand rör just politiska aspekter.

Som sagt svårt och komplicerat. För vissa är politik dock alltid lätt, när jag igår läste nyheten visste jag vad rubriken på DN:s ledarsida skulle vara:

BRA BESLUT, REGERINGEN! – gissade jag
BRA BESLUT, ASK! – blev det.

Denna ryggrads-reaktion är farlig. För DN är saken enkel och protesterna lätta att avfärda:

Det känns som en västerländsk, lite lätt fredsskadad invändning. Rwanda är ett land där de folkmördande hutuerna lever sida vid sida med de tutsier som lyckades komma undan slakten med livet i behåll.

(1) Att DN:s ledarskribenter tycker att de kan kosta på sig att beteckna andra, i det här fallet Amnesty, för att vara ”västerländskt fredsskadade” är skrattretande, snacka om sten i glashus. (2) att beteckna Rwanda som ett land där DE FOLKMÖRDANDE HUTUERNA lever jämte de tutsier som kom undan känns snud dpå rasistiskt. Hoppas de bara utryckt sig klumpigt och menar ”de som faktiskt är skyldiga till mord och övergrepp” och inte med formuleringen avser alla Hutuer. Men att de (3)  avfärdar den principiellt viktiga inställningen att rättssäkerheten är viktig i de länder vi lämnar ut misstänkta brottslingar till är mer skrämmande.

Tyvärr ligger det i linje med glidning som skett under senare år bort från viktiga principer och överenskommelser till förmån för vad man kallar ”resultat”.

Och visst kan man ofta argumentera för att det är resultatet i en enskild fråga som bör vara avgörande, framför allt när ”gamla, förlegade principer” motverkar det vi vill uppnå. Men faran är att när väl principerna och riktlinjerna överges är de omöjliga att använda i nästa fall.

Detta har vi sett gång på gång och det är en mycket oroande utveckling, som inte inleddes med Bush-administratinonens brist på respekt för överenskomna principer, men definitivt späddes på.

Så länge som den internationella arenan inte har någon demokratisk styrning, så länge anarki åder i den bemärkelsen att varje land fattar sina egna beslut om hur man ska agera, så måste eller i vart fall bör agerandet styras av överenskomna principer och beslut.

Så har också det fungera under hela efterkrigstiden, oftast med FN som arena för diskussioner. Självklart finns det stora brister i respekten för dessa principer men ändock har de varit de bästa vi har haft.

Det gäller folkrätt, det gäller mänskliga rättigheter, det gäller respekten för individer och staters integritet det gäller regler i krig, det gäller tortyr, det gäller regler för att starta krig osv…

Det är lätt att argumentera för att det enskilda fallet ska gå före dessa viktiga principer, men man riskerar att skjuta sig i foten och skapa farliga prejudikat. Det är som sagt svåra frågor, DN:s enkla behandling av dem är symtomatisk.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
EN ANNAN BLOG OM UTLÄMNINGEN: Klicka här.
DN | GP

Det här inlägget postades i Afrika, Blogg-inlägg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s