Fördomsfulla inslag i KONY2012-kritik

Filmaren Jason Russell har tagit på sig en mission. Han vill stoppa den brutale krigsherren Joseph Kony. Han uppmanar därför till en gigantsik nattaffischering i USA för att upprätthålla stödet till USA:s hjälp att fånga krigsbrottslingen.

Följden har blivit en våg av kritik som sträcker sig från att för lite av de pengar som samlas in till opinionsbildningen hamnar i Uganda och att de förenklar utvecklingsproblematiken till mer långtgående kritik om unken kolonialism, om bilden av den afrikanske vilden och den västerländske hjälten.

Många förnuftiga och kunniga människor har reagerat starkt. Klara Strandberg på ETC skrev tex idag under rubriken #Kolonialism2012 detta:

(…) den något unkna känsla jag får när jag kollar på filmen.

Den afrikanska vilden. Den afrikanska promiskuiteten. Den afrikanska grymheten och brutaliteten. Den vita mannen som återvänder från kontinenten och berättar om alla ohyggligheter han stött på.
(…)
Självklart är det skillnad från koloniseringens mörka guldår då maktfullkomliga herrar la under sig hela kontinenter. Och det är troligen inte ett medvetet val av männen bakom Kony 2012 att vandra i koloniala spår. Men det finns kopplingar, även om Russells har bytt ut religion och glaspärlor mot Youtube och Twitter.

Någonstans här börjar jag känna obehag.

Att hoppas på att USA (eller omvärlden) ska hjälpa afrikanska regeringar att fånga Joseph Kony blir bara kolonialt om man fortfarande ser ett land Uganda som hjälplös biståndsmottagare. Ett land som inte kan ta hand om sig själv.

Ser man Uganda som ett självständigt land, med ett livfullt civilt samhälle, på väg framåt, till största delen demokratiskt som under lång tid har för en kostsam kamp mot krigsförbrytaren Joseph Kony och LRA, ett säkerhetsproblem som man nu bett världens största krigsmakt om hjälp för att lösa, då blir hänvisningarna till kolonialism gammalmodiga.

Då känns istället ropen om kolonialsim helt plötslig lite unkna.

När andra länder (eller rebellgrupper) ber om militär hjälp från omvärlden möter det oftast inte samma typ av kritik. Visst har interventionerna i tex Irak och Afghanistan mötts av ord som kolonialism och imperialism (inte sällan berättigat) men här är kritiken annorlunda.

När upproret i Libyen fick omvärldens stöd fanns visserligen kritik, men inte som gick ut på att rebellerna var handlingsförlamade biståndsmottagare och insatsen fick väldigt få att utropa ”kolonialism” eller hänvisa till vita ”hjältar” i safari-hattar.

Att det ekonomiska framgångslandet Sydkorea under årtionden kunna bygga upp sin ekonomi under en amerikansk vapensköld gör inte att de utmålas till försvarslösa utan egen röst. Ingen tror idag att Sydkorea inte klarar av att hjälpa sig själv.

Så vad får människor som önskar global rättvisa och utveckling i Afrika att här utropa kolonialism? Är detta för att Uganda ännu ses som ett så kallat ”utvecklingsland” medan Israel och Sydkorea kommit längre?

Varför har Israel rätt att kräva amerikansk militär hjälp – utan att ses som handlingsförlamade stackare utan egen röst när Uganda inte kan göra det? I Israels fall är dessutom den inhemska lobbyismen i USA för att upprätthålla stödet oändligt mycket större än Invicible Children och Jason Russell någonsin kan uppmana.

Vi är så vana att se omvärldens styvmoderliga attityd och beteende gentemot Afrika, att responsen blir självuppfyllande och omöjlig att bryta sig ur. Den ugandiska bloggaren Rosebell83 som citeras i Klara Strandbergs ETC-artikel blir ett tydligt exempel på det:

”Ni visar mig som en person utan röst, som en person utan hopp, ni ger mig inget utrymme att berätta min historia. Det ligger i linje med den gamla fördomsbaserade berättelsen om afrikaner som helt oförmögna att hjälpa sig själva.”

Filmen säger inget om att Uganda inte kan utvecklas själv. Filmen erbjuder ingen lösning på fattigdomen i Uganda, uppmaningen att stoppa Kony är ingen lösning på orättvisan i Uganda och Russel har inte påstått något åt det hållet.

Det enda filmen säger är att Kony måste stoppas. Det ligger i allas intresse att så brutala krigsbrottslingar ställs till svars. Och i just denna fråga, har Uganda och regeringarna i regionen uppenbarligen varit oförmögna att göra detta. Och de har bett om hjälp.

Kommer tillfångatagandet av Kony att hjälpa Uganda? Kanske inte direkt, eftersom LRA inte verkar operera mycket i landet just nu, men helt klart är att det är av godo. Är det viktigare att stoppa Kony än att kunna erbjuda utbildning, Hiv-mediciner eller mödravård? Självklart inte. Men det gör inte kampen mot LRA oviktigt.

Ingen pratar om huvudfrågan
Hittills är det väldigt få som har diskuterat själva huvudfrågan, det enda som filmen egentligen uppmanar till – är det rätt att med militär hjälp utifrån – fånga Joseph Kony och ställa honom inför rätta i internationella brottmålsdomstolen?

Det ställer en rad frågor som inte har självklara svar, men som nästan ingen diskuterar. Är den amerikanska insatsen rätt, riskerar det att öka militariseringen i regionen eller bidrar den till mindre våldsamheter om Kony stoppas? Kan den ens lyckas och bidrar den till ytterligare accepterande av internationella militära insatser med iblant tveksamt folkrättsligt stöd?

Och inte minst, vad innebär det i praktiken att hitta och gripa Kony, hur många av hans kidnappade barsoldater måste man massakrera innan man kommer fram till Kony och hur många oskyldiga riskeras på vägen.

Alla relevanta och svåra frågor, frågor som är de som borde ställas. Men återigen har diskussionen om ett relevant ämne i utvecklingspolitiken fastnat i gamla invanda teoretiska diskussioner som bygger på inlärda positioneringar och skadliga låsningar.

Det här inlägget postades i Afrika, Artiklar, Blogg-inlägg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s