(Små) framsteg i Etiopien räddar 300.000 barn om året

Häromdagen diskuterades välgörenhet och bistånd på Betnér direkt på Kanal fem. Ett slags humorprogram om verkliga och allvarliga saker, ungefär som andra sammanhang Betnér syns i. Kul och viktigt.

Gäster för att diskutera bistånd var Lars Ohly (försiktigt positiv) och Fredrik Segerfeldt (extrem negativ). Jag tänker inte kommentera själva programmet här, annat än att diskussionen så klart blir lite väl ytlig (formatet tillåter inget annat) alla påstod att frågan är väldigt komplex och inte lät sig förenklas. Och sedan förenklade de problemen i absurdum.

Bara en kommentar, en av Segerfeldts käpphästar är att bistånd till diktaturer är dåligt eftersom det uppmuntrar dåliga ledare att fortsätta sin dåliga politik och i grunden är skadligt.

”De flesta katastroferna beror på att politikerna är svin i sina länder och har skapat katastroferna själva – antingen som en bieffekt av politiken eller medvetet.”

Vet inte vad man ska säga om detta annat än att det är nidbild och en förenkling som saknar motstycke, skulle vara intressant att se hans grund för detta påstående. Bland annat gör han misstaget att utgå från att alla politiker i icke-demokratier är svin som inte vill sitt eget lands bästa. Att diktatur alltid är synonymt med brist på utveckling och ondska är en relativt smal världsbild. Men som sagt, debattformatet tillåter kanske inte större problamatiseringar.

Katastrofal stereotypisering 
Debatten som helhet var däremot en katastrof på en avgörande punkt, den hamrade fast en stereotyp bild av resten av världen som hopplösa biståndsmottagare. Och för en gångs skull var det inte biståndsvännerna som bidrog till detta, det var Fredrik Segerfeldt.

Bilden Kanal 5:s tittare fick var att det går dåligt för världen, att fattigdomen bitit sig fast, att hopplösa diktaturer omöjliggör utveckling och att alla försök till utveckling bara har förvärrat situationen. Bilden kunde inte vara mer fel och Ohly lyckades bara delvis korrigera bilden.

När Betnér försökte få Segerfeldt att i alla fall erkänna att katastrofbistånd kan vara viktigt avslogs detta med att det är uppenbart att tex Live Aid galan bara förvärrat problemet och att läge är sämre idag än på 80-talet.

Sanningen är ju att utvecklingen går framåt i de allra flesta länder och att situationen är betydligt bättre idag. Hur har biståndet spelat in? Det är en svår fråga att svara på, men helt klart stämmer inte nidbilden av att vi pumpat in pengar utan resultat.

Etiopen användes gång på gång som exempel på hur dåligt det går med bistånd. Men till och med här, ett land med dålig samhällsstyrning,  fattigdom,  konflikter,  bistånd, vatten och matbrist, har det blivit bättre. Rejält mycket bättre.

Nästa gång någon tar Etiopien som bevis på att bistånd inte fungerar kan det vara på sin plats att påpeka det, barnadödligheten idag är hälften av var den var när Bob Geldof drog igång Live Aid-galan.

Visserligen är barnadödligheten fortfarande hög (10% – världssnittet är under 6%) men framstegen sedan mitten på 1980-talet räddar 300.000 barn per år.

Det här inlägget postades i Blogg-inlägg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s