Biståndsministern avslöjar att fattigdomen ökar. Och minskar.

I sitt huvudanförande riksdagens årliga biståndsdebatt förra veckan kom biståndsminister Gunilla Carlsson (m) med ett uppseendeväckande påstående:

”De fattigaste människorna som lever på mindre än 1,25 dollar per dag har ökat i antal och uppgår i dag till 1,4 miljarder människor.”

Detta skulle betyda ett mycket allvarligt trendbrott, tidigare i år rapporterade världsbanken att fattigdomen hade minskat från 1,9 miljarder 1990 till 1,3 miljarder 2008. Sedan dess finns inga globala siffror rapporterade från världsbanken.

Vi har sedan 2008 visserligen haft en rad jobbiga år, med stora ekonomiska kriser, över hela världen. Men fram tills nu har uppskattningarna, även från världsbanken, ändå varit att fattigdomen fortsatt att minska och att målet om halverad fattigdom skulle vara nått. Men möjligen har ministern annan information.

Därför blev jag ganska förvånad när hon i dagens tidning, tillsammans med Anders Borg och världsbankens chef, inte på något sätt nämner den uppåtvändande trenden utan tvärtom återgår till beskrivningen om den minskande fattigdomen.

”Den ekonomiska tillväxten och utvecklingen under de senaste årtiondena lett till en historisk minskning av antalet människor som lever i extrem fattigdom. […] den nuvarande trenden som visar på ökad tillväxt och minskad fattigdom innebär en unik möjlighet: för första gången i historien har vi möjlighet att få ett slut på den extrema fattigdomen.”

Osäkerheten förbryllar, för det handlar om mer än bara olika siffror. Om den första uppgiften stämmer, så krävs en helt annan analys och åtgärder för att hålla löftet om halverad fattigdom, än vad regeringen och världsnbanken idag presenterar.

Om den senare uppgiften stämmer, så kan man börja undra hur ett sådant avgörande misstag, om att trenden brutits i ett av ministerns absolut viktigaste områden – global fattigdom, kan hamna i ett av ministerns viktigaste anföranden riksdagen och ligga till grund för Sveriges satsningar inom utvecklingspolitiken.

Och minst lika märkligt varför ingen av de övriga riksdagspartierna i debatten reagerade.

Sanningen är att vi inte vet hur många som lever i fattigdom. Det kan vara fler än 1,4 miljarder men det kan också vara betydligt färre. Men en sak vet vi det kan inte både vara fler fattiga som ministern påstod i förra veckan och färre som hon påstår idag. Det skulle vara bra att få klarhet i vilket regeringen bygger sin analys på.

Det här inlägget postades i Blogg-inlägg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s