Kalla det vad ni vill – men våga mäta barnfattigdomen

Oj, vilken olycklig dag för förståelsen för ekonomisk utsatthet eller fattigdom i Sverige. Genom Uppdrags Granskning genomgång av ”sanningen bakom barnfattigdomen” är förståelsen och debatten troligen längre från verkligheten idag än igår vid den här tiden.

Var ligger felet? Överdrifterna i en kampanjvideo från Rädda Barnens 2009? Överdrifterna av siffror av glasögon hos Majblomman? Ja, till viss del. Men i ännu högre grad, på grund av en hyfsad tendentiös journalistik, från Uppdrag Granskning.

Nu riskerar det egentliga problemet – en stor och växande grupp människor som lever under allt svårare ekonomiska förhållande – att döljas och sluta i en förvirrad diskussion om det ens finns fattiga människor i Sverige.

Det finns inte och kommer aldrig att finnas EN definition av fattigdom. Lika lite som det går att säga vad som rättvisa eller vad som är lycka.

Varje gång man pratar om eller mäter fattigdom behöver den således definieras. Men poängen är att när Rädda Barnens rapport påstår att 242.000 barn lever i fattiga familjer så är definitionen tydlig och faktabaserad. Det framgår av rapporten och debatten kring den för den som vill förstå.

Detta ignorerar tyvärr Uppdrag Granskning och låtsas som att påståendet är att 242.000 barn inte får äta sig mätta eller har råd med bra kläder. Det är oärligt och dålig journalistik.

Josefsson verkar tom ifrågasätta att NÅGON lever under sådana förhållanden och ger sig ut med mikrofon för att leta. Avsaknaden av klädlösa stackare i fattiga områden blir beviset på att siffrorna om barnfattigdom är överdrivna.

Josefsson ljuger om BRIS-rapporten
Ännu värre blir när Josefsson tar sig an rapporten ”När pengarna inte räcker” som är ett samarbete mellan SOS-barnbyar och BRIS. Den jämför ”upplevelsen” av vara fattig i Sverige och Moçambique genom intervjuer med barn som lever på marginalen.

Såväl själva rapporten som organisationerna BRIS och SOS är väldigt tydliga med att det inte går att jämföra fattigdom i de två länderna. Det framgår också av rapporten och BRIS generaldirektör Kattis Ahlström påpekar det gång på gång under intervjun.

Detta framgick dessutom väldigt tydligt när rapporten lanserades i oktober, där bland annat jag, Kristina Axén-Olin och Göran Greider var inbjudna för att ge olika perspektiv.

Ändå påstår Josefsson (och SVT i artikeln på hemsidan) att rapporten påstår att fattigdom i Afrika och Sverige går att jämföra samt att det gemensamma är att man inte får mat. Sedan försöker pressa Ahlström på varför rapporten gör en jämförelse som Josefsson själv har hittat på.

Rent journalistiskt är det fånigt att tro att BRIS bild av eventuell fattigdom hos svenska barn baseras på intervjuer med 14 barn i en hearing. De för uppemot 80.000 samtal med barn och unga varje år. Om de säger att det finns barn i Sverige som inte har råd med bra vinterkläder eller tillräckligt med näringsriktig mat, då räcker inte Josefssons en-timme-på-stan-enkät för att motbevisa.

Och återigen, ingen har sagt att det är 242.000 barn som saknar vinterkläder.

Så, finns det barnfattigdom i Sverige?
Trots att Janne Josefsson inte verkade hitta något av den kvarts miljon hungriga barn utan kläder som han påstår att barnfattigdomen består av, finns det anledning att vara orolig.

Inget av den bakomliggande statistiken i Rädda Barnens årsrapporter har ifrågasatts. Nästan en kvarts miljon barn lever i det som Rädda barnen kallar barnfattigdom, nämligen barn som lever i familjer som antingen (1) fått socialbidrag under gångna året eller (2) har så kallad ”låg inkomststandard”.

Bloggen Storstad listar de ökade riskfaktorer som forskning funnit att barn som växer upp i ekonomiskt utanförskap drabbas av. Jag har tidigare här på bloggen skrivit om de ökade klyftorna mellan de allra rikaste och de allra fattigaste i Sverige.

Ska man mäta eventuell fattigdom i Sverige så behöver man en metod, en gräns. När är man fattig? Det är inte självklart var gränsen ska gå, man kan ha olika åsikter olika ambitioner av vad som är OK.

Men Rädda Barnen är en av få som i alla fall satt en gräns. Man behöver inte hålla med om att det är ett problem att barn växer upp i ekonomiskt svaga familjer. Men kan kan inte förneka att det inträffar.

Förståelsen av det svenska samhällets sammansättningen och de utmaningar och problem många barn står inför gynnas inte av raljerande inslag och grova generaliseringar som SVT-inslaget igår visade upp.

Låt oss föra en faktabaserad diskussion om vilken grad av ”fattigdom” vi kan acceptera. Om inte Rädda Barnens definition passar, hitta då en annan för att mäta fenomenet. Att bara tro att det inte finns fattigdom är att stoppa huvudet i sanden.

Kalla det vad f-n ni vill
Många verkar vända sig mot ordet fattigdom, ”fattigdom finns i Afrika inte här”, eller ”förr var folk RIKTIGT fattiga”. Om det är problemet, låt oss kalla det något annat, bara vi inte låtsas som om det inte finns. BRIS gick igår ut med att de väljer att sluta prata om barnfattigdom och i stället säga ekonomiskt utanförskap.

Det viktiga är inte vad vi kallar det, vi kan säga fattigdom (om vi vet vad vi menar) vi kan säga ekonomiskt utanförskap (om vi vet vad vi menar) vi kan kalla det orättvisa, Runar eller tjottahejti – det viktiga är att vi försöker förstå om det finns ett problem och hur stort det är.

Hittills har kritiken mot mätningarna bara syftat till att gömma den egentliga fattigdomen (eller vad vi kallar det). Det är inte värdigt Sverige.

Vi klarar av att sätta en gräns för accepterad fattigdom i Sudan, varför skulle vi inte kunna göra det i Sverige?

Det här inlägget postades i Blogg-inlägg. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Kalla det vad ni vill – men våga mäta barnfattigdomen

  1. christerprivate skriver:

    Det är riktigt uselt av Bris att lägga sig platt för klargörande ord, en belysning på ett mycket svagt förvaltade av uppdraget som de bör lämna över till en mer auktoritet, kan man inte stå fast när en bris pustar bland organisationen av en så grundläggande definition till Bris försvar av fattigdom till barn, så kan man inte heller sköta sitt uppdrag..

    • SL skriver:

      Jag håller inte med. Jag tycker att BRIS sköter detta bra, det är SVT som hävdar att de viker sig, själva står de fast vid att det finns fattigdom att det är förjävligt och att man i själva verket borde ha en nollvision. Läs vad de skrev dagen efter inslaget: ”Ynkligt av Josefsson att vända barnen ryggen” – http://www.aftonbladet.se/debatt/article16087601.ab

      De tar inte avstånd från Barnfattigdomen som realitet eller som begrepp, de viker sig inte för SVT, även om det var så Uppdrag Granskning valde att vinkla det, de själva kommer bara själva att använda ett annat ord, dels antar jag för att vissa har valt att missförstå vad de säger, men främst för att det blir stigmatiserande för de barn de vill hjälpa.

      Beslutet kom nog heller inte pga TV-inslaget, Kattis Ahlström pratade om detta redan när rapporten lanserades på ett bra seminarium i oktober i fjol.

      • christerprivate skriver:

        Det är värsta sortens ynkedom att inte ens klara att stå upp när det blåser en liten falsk Bris, har de inte större auktoritet än så är det bättre de lämnar sina uppdrag än sviker barn i ”barnfattigdomen” till en förskönande Allians terms tungomål!!

  2. teija tulppo skriver:

    Fattigdom är (tycker jag) när statusen vad gäller vad man äter vilka kläder man bär etc..inte når upp till den nivå som anses vara ”godtagbart” i samhällets ögon.Barn har tyvärr en bild av vad som gör dom ”accepterade” av andra barn beträffande status.Att tex inte kunna följa med på skolresor där det krävs en ”fickpeng” är förnedrande för många.Självklart får dom flesta barnen mat att äta dagligen.Men dagens samhälle ser annorlunda ut i idag än för 30 år sen.Själv växte jag upp under fattiga förhållande där frukosten ibland var en svart kopp kaffe med knäckebröd och ketchup som pålägg,kläder var något man bara hade på sig för att hålla sig varm inte för att vara vacker.Jag överlevde visst,men känslan av att vara annorlunda har präglat hela mitt liv.Än idag avskyr jag allt som har med mode att göra eftersom jag aldrig ”dög”.Jag fick veta att jag skulle vara ”tacksam” när jag fick följa med någon hem,någon som hade det bättre än vi.Man kan inte jämföra situationen för barnen i Sverige med barnen i exempelvis Etiopien.Det är inte mängden av mat som avgör om man kan bli en ”rättfärdig” medborgare,det är hur man blir betraktad som av samhället som avgör.Det ska vara ALLAS rätt att känna sig lika mycket värda som någon annan.Dagens samhälle med alla dessa dyra tekniska prylar leder till en mental fattigdom för många barn.Dom kan inte följa med i utvecklingen på samma sätt som andra barn med bättre livskvalite.Och det leder, tyvärr, till kriminalitet för att uppnå den accepterade status man bör ha.Så vem är förloraren ,i mina ögon alla.Tack för mig.Teija

    • SL skriver:

      Det kan jag hålla med om. Det finns inte en definition av fattigdom som alla håller med om. Jag tycker att den ”fattigdomen” att vissa barn har betydligt sämre förutsättningar än andra är oacceptabel. Den ”relativa” fattigdomen, dvs att vissa barn jämfört med sina kompisar är fattigare idag än för tio eller tjugo år sedan är dålig för landet, dålig för individerna och något som måste diskuteras. Vi vet att skillnaderna ökar i samhället. Många menar att det är bra.

      Detta ska vi OCKSÅ diskutera. Men det rädda barnen mäter är inte ens det, de diskuterar hur många vars familjer som inte har tillräcklig inkomst för att klara de mest grundläggande kostnaderna. Och det är i sig skrämmande många.

  3. Aktivarum skriver:

    Men vad sjutton, är människor förståndshandikappade?

    Ett begrepp som betyder något annat än hur folks normala förståelse av begreppet ser ut är ett lögnaktigt begrepp. När dessutom lögnen åtföljs av just den sorts information som är folks normala förståelse av begreppet fast med siffror som tillhör den andra – helt fabricerade – förståelsen av begreppet. Då är det inte längre bara lögn utan att betrakta som REN PROPAGANDA. Dessutom antyder ju informationen som åtföljer begreppet (liknelser till Mosambique`etc) att de ansvariga mycket väl vet vad den normala förståelsen av begreppet är ”FATTIG” och avsiktligt spelar på just den förståelsen för att få in mer pengar från lättlurade människor.

    Eller på enkel svenska: Det spelar ingen roll att forskare och andra experter använder fattig på ett helt annat sätt som saknar grund annat än i DERAS kretsar. När de kommuncerar utåt skall de använda de begrepp som uppfattas korrekt av publiken. Om publiken inte kan grekiska så skall man givetvis inte tala grekiska till dem heller. Vad DU PERSONLIGEN tycker fattig betyder spelar givetvis ingen roll. Särskilt inte om de enda som använder ordet på ditt sätt är forskare, byråkrater och andra interna källor. Språk utgår från folket – Vad byråkrater i Bryssel och forskare tycker fattig skall räknas som är helt irrelevant när man inte kommunicerar med byråkrater i Bryssel. Och det här skall informationsansvariga banne mig redan känna till.

    • SL skriver:

      Hej. Först om du vill skriva här får du skippa förolämpningarna, håll en schysst ton, annars raderas du.

      För det andra, ingen har en fast definition av fattigdom som gäller alla lägen, alla människor, alla tidsåldrar, alla länder. Ordet uppfattas alltid utifrån sin kontext. Fattigdom på 50-talet var annorlunda än på 1850-talet. Fattigdom i Afrika är annorlunda än här.

      Det samma gäller ord som ond, god, snäll, dum, rättvis, orättvis. Du kan inte påstå att du vet hur FOLK uppfattar ett ord. Lika lite som Rädda Barnen eller någon annan. Därför säger jag att om man vill nå fram med ett budskap måste man definiera vad man menar. De gör Rädda Barnen väldigt tydligt i sin rapport, det brast i video-kampanjen.

      För det andra, du gör samma misstag som Josefsson när du tar tre olika grejer, med tre olika organisationer vid tre olika tillfällen och sätter ihop det till en berättelse. BRIS och SOS-barnbyars rapport om ekonomisk utsatthet i Sverige och Moçambique har inget att göra med Majblommas glasögon-siffror.

      Dessutom har du fel, de har inte liknat fattigdomen i Sverige med Moçambique, lyssna till Kattis i inslaget, eller läs rapporten. Det är Josefsson och nu du som påstår att de gör den jämförelsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s