Sju grafer om barnfattigdom

Debatten om barnfattigdomen efter Uppdrag Gransknings reportage förra veckan har slagit alla rekord. Alla har en åsikt, de allra flesta verkar bygga sin bild av hur de tror att läget ser ut efter vad de redan innan tycker om ämnet.

Diskussionen varit så fylld av missförstånd och felaktigheter så jag kan bara dra slutsatsen att ingen eller nästan ingen av de som yttrat sig ifråga har läst Rädda Barnens rapport om ekonomisk utsatthet, eller barnfattigdom om man så vill.

– Rapporten mäter inte relativ fattigdom – den vanligaste missuppfattningen. Såväl kritiker från höger som försvarare från vänster verkar ha uppfattat det som att Rädda Barnens siffror avser en relativ nivå baserad på medianinkomsten. Tunga debattörer som verkligen borde veta bättre har totalt missat detta.

Det finns visserligen sådana mått, rapporten hänvisar också till relativa mätningar men deras egen definition avser fasta gränser för lägsta rimliga inkomstnivå.

– Barnfattigdomen ökar inte för att de rikare blir rikare. Den ökar när inkomsterna för fler hushåll hamnar under riksnormen för rimlig levnadsstandard.

– Nivåerna för ”ekonomisk utsatthet” har inte skapats av Rädda barnen eller Tapio Salonen. Rapporten använder nivåer och normer för rimlig levnadsstandard som riksdag och regering och ibland socialstyrelsen fastställt och mått skapade av SCB.

– Man använder samma mått över tid. Vilket gör jämförelser över de senaste 20 åren möjliga.

– Rapporten påstår inte att alla dessa barn saknar mat för dagen eller vinterkläder, så som Uppdrag Granskning försökte göra gällande. Det gör för övrigt ingen annan heller. Inte Rädda Barnen, inte Tilde de Paula.

Resultaten visar att de flesta barnfamiljer har fått det bättre, men den visar inte att alla barnfamiljer har fått det bättre.

  • Det är fler barn i familjer under gränsen idag än för fyra-fem år sedan.
  • Den fattigaste tiondelen har lägre inkomststandard idag än 2005.
  • Den allra, allra fattigaste gruppen (som tjänar mindre än hälften av vad som skulle behövas för att nå riksnormen) har vuxit med nästan 50 procent sedan 2005.

Här kommer därför en snabb genomgång.

Vad säger rapporten?

Rapporten använder två separata mått för att fånga mäta utsattheten:

1. Försörjningsstöd – tidigare socialbidrag (riksnorm fastställd av riksdagen)
Omfattar 139.000 barn eller 7,3 procent.

2. Låg inkomststandard (utvecklat av SCB)
Omfattar 151.000 barn eller 7,9 procent.

Dessa mått överlappar varandra, men bara med 2,5 procentenheter, vilket gör att 242.000 barn eller 12,7 procent återfinns i någon av grupperna. Måtten har olika för- och nackdelar och ska komplettera varandra.

Skärmavbild 2013-01-21 kl. 16.39.18

Vi börjar mer att titta på hur många barnfamiljer som får socialbidrag.

1. Barnfamiljer med försörjningsstöd 
2010 levde 7,3 procent av alla barn i familjer som fått försörjningsstöd någon gång under året. Det är en ökning för tredje året i rad efter en  minskande trend sedan mitten av 1990-talets krisår.

Skärmavbild 2013-01-21 kl. 16.43.16

Måttet ska alltså visa hur många barn som lever i familjer som hamnar under den norm som riksdag och regering anser är lägsta rimliga levnadskostnader.

Vad en rimlig levnadsstandard kostar fastställs av riksdagen. Normen tar hänsyn till hushållets sammansättning, så som antal barn, ålder på barnen. Gränsen för en ensamstående föräldrar med ett barn är tex. 5890 kronor för utgifter. Till detta kommer faktiska kostnader för boende. För att vara berättigad till bidrag får inkomsten alltså inte överstiga detta.

Detta är tänkt att täcka mat, kläder och skor, fritid och lek, hygien, barnförsäkring, tidning, telefon och tv-avgift. Om ens faktiska inkomster hamnar under normen kan man vara berättigad till försörjningsstöd.

Alla som hamnar under gränsen får dock inte socialbidrag och räknas inte in i den här kategorin. Anledningen skulle kunna vara att man inte är berättigad av andra skäl eller väljer att inte ansöka.

Därför används ett kompletterande mått:

2. Låg inkomststandard
Detta är ett mått utvecklat av SCB för att mäta hushållens inkomster i relation till socialstyrelsens norm för lägsta rimliga levnadsstandard. Man mäter alltså vilka hushåll vars samlade inkomst hamnar under nivån för vad samhället tycker är rimligt.

Fördelen med detta mått är att det inte tar hänsyn till om familjen väljer att söka hjälp, detta mäter krasst hushållets disponibla inkomst gentemot nödvändiga utgifter.

Formeln som används är alltså något förenklat:

Skärmavbild 2013-01-21 kl. 16.49.36

Man tar alltså inkomsten och delar den med de lägsta rimliga kostnader för konsumtion och bostad som anses behövas och då får mat ett värde. Ett värde på 1,0 betyder alltså att ens inkomster är precis lika stora som kostnaderna på de mest basala nödvändigheterna en familj anses behöva. Ett värde på 2,0 betyder att hushållet tjänar dubbelt så mycket som den lägsta standarden anses kosta.

Exakt hur hög gränsen är beror på familjens storlek och sammansättning. Men riktvärden för 2010 var 11.453 kronor för en ensamstående förälder med ett barn eller 17.457 kronor för två vuxna och två barn, detta är efter skatt men innan alla utgifter som hyra, mat och räkningar.

2010 levde 151.000 barn i hushåll där inkomsterna inte täckte utgifterna för baskonsumtion. Det är en liten nedgång från 2009 men en ökning med 23 procent sedan bottennoteringen 2007. De senaste årens ökning verkar dock ha avtagit.

Skärmavbild 2013-01-21 kl. 16.51.16

Man kan alltså slå fast att de senaste åren har inneburit att en växande andel av barnen lever i en ekonomiskt utsatt situation, en trend som förhoppningsvis, men inte säkert, har brutits.

Man kan också konstatera att sedan toppen i mitten på 90-talet och  den stora ekonomiska krisen har andelen legat mellan 6,5 och 8 procent (med toppnotering år 2009).

Värt att poängtera är dock att denna andel fångar ALLA som lever på en låg inkomstnivå, dvs under gränsen. Inom den gruppen är det stora skillnader. Nästan var tredje barnfamilj under denna gräns hade 2010 ett värde mindre än 0,50 – dvs en inkomst lägre än hälften av vad socialstyrelsen anser behövs. Denna grupp har dessutom vuxit för varje år och motsvarar idag 2,2 procent av alla barnfamiljer.

För att förklara det med andra ord, 2,2 procent av alla barnfamiljer har en samlad inkomst som är lägre än hälften av vad socialstyrelsen anser krävs för lägsta rimliga levnadsnivå.

Skärmavbild 2013-01-21 kl. 16.54.32

Ett vanligt påstående i diskussionen, har varit att barnfattigdomen är relativt. Det vill säga att de egentligen inte blivit ”fattigare” utan bara halkat efter de rikare grupperna, eller genomsnittet (eller medianinkomsten) i landet. Som jag redan påpekat mäter just denna rapport inte relativ fattigdom i den bemärkelsen.

Men stämmer då påståendet att alla har fått det bättre, även om de fattigare fått en mindre ökning än genomsnittet eller de allra rikaste?

Som jag skrivit tidigare här på bloggen så har klyftorna ökat mellan de allra fattigaste och de allra rikaste. Ju högre inkomst man redan har, desto mer har den disponibla inkomsten ökat. Det är en förändring som pågått under lång tid, men har troligen accelererats under de senaste 5-6 åren.

Men det är inte bara så att de rikas inkomster har vuxit mer än de fattigas och därför dragit ifrån, den fattigaste tiondelen hade 2010 lägre disponibel inkomst än de hade 2006.

Skärmavbild 2013-01-21 kl. 16.55.56

Måttet som rapporten använder, Inkomststandard mäter ju dock inte bara inkomst-sidan utan sätter den i förhållande till hushållens kostnader.

Den visar att den inkomststandarden hos den fattigaste tiondelen av befolkningen har minskat från 1,06 år 2005 till 1,02 år 2010. Det betyder att de fattigaste tiondelen av befolkningen i snitt precis klarar att betala basutgifterna.

För barnfamiljer är det lite bättre, insatser för att underlätta situationen för barnfamiljer under senare år har gjort att standarden för den fattigaste tiondelen har ökat något sedan 2005.

Värt att notera är dock att inkomststandarden för den fattigaste tiondelen av befolkningen med barn inte är bättre än den var 1991, trots att situationen för de flesta andra har blivit mycket bättre.

Skärmavbild 2013-01-21 kl. 16.58.23

Det här inlägget postades i Blogg-inlägg, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s