Faktakoll: Är det växande biståndet en bluff?

Kommer pengarna verkligen fram? En fråga som insamlingsorganisationerna ofta får. De kontrolleras genom 90-konto-stiftelsen som ser till att minst 75 procent av insamlade medel går till ändamålet. Men hur ser det ut med det statliga biståndet?

Hur mycket går till det som i budgeten klassas som ”biståndsverksamhet” och hur mycket stannar på vägen i administration, avräkningar för asylmottagande, stöd för EU-anpassning och andra kostnader.

Och framför allt, ökar eller minskar ”biståndsverksamheten”. Det ska vi titta närmare på.

”Biståndet ökar med mångmiljardbelopp”
Sedan 2006 har en procent av landets inkomster gått till bistånd. I takt med att ekonomin har vuxit har också biståndet ökat. Att Sverige ger allt mer för varje år för att förbättra livsvillkoren för fattiga människor i fattiga länder är någon som ofta upprepas i debatten.

Anders Borg till ekot 5 mars:
– Vi har ju haft en väldigt kraftig ökning av biståndet. Eftersom vi har en-procentsmålet så betyder ju det att det har tillförts mångmiljardbelopp under vår period till biståndet.

Gunilla Carlsson, biståndsminister biståndsdebatten riksdagen
– Biståndsramen för 2013 uppgår till 38,2 miljarder. Det ger oss ett reformutrymme i årets budget med 1,3 miljarder sedan förra året.

Fredrik Malm (fp) biståndsdebatten riksdagen
Det omfattar drygt 38 miljarder, alltså 1 procent av bruttonationalinkomsten. Biståndet i Sverige har aldrig varit högre än så. Det kan man tacka borgerliga regeringar med ett stort inflytande från Folkpartiet och andra partier för.

Bilden av en växande biståndsbudget delas i stort av alla partier. Men stämmer det, har Sveriges bistånd vuxit kraftigt, har det tillförts mångmiljardbelopp?

Det beror lite på vad man menar med bistånd, låt oss titta lite närmare.

Alla tre citaten ovan syftar på den totala biståndsramen. En procent av BNI blir för 2013 38 miljarder kronor. Det är ungefär en imponerande dubblering sedan år 2000 och en ökning med med en tredjedel, eller 10 miljarder, sedan 2006.

Men allt som avsätts till ”bistånd” går inte till verkligt bistånd till andra länder eller för att uppfylla målen med svenskt utvecklingssamarbete. Från det totala bistånd görs avräkningar för kostnader som enligt OECD får ”räknas som bistånd” det kan vara skuldavskrivningar, kostnader för ambassader eller kostnader för asylmottagning i det egna landet. Den sista är idag den överlägset största delen.

I statsbudgeten redovisas varje år hur mycket som räknas av – resten kallas ”biståndsdelen” av den totala biståndsramen. Om vi särskiljer avräkningarna från biståndsdelen ser vi att det mesta av ökningen sedan 2006 är avräkningar. Särskilt mellan åren 2009 och 2012 har biståndsdelen knappt ökat alls.

Den lilla ökningen för 2013 riskerar nu dessutom att försvinna i samband med regeringens vårbudget, enligt uttalanden från Anders Borg och Gunilla Carlsson.

Andelen av biståndet som går till avräkningar har vuxit från 9% 2006 till det dubbla för 2013. Och själva biståndsdelen av biståndet har i praktiken inte ökat sedan 2009. 2013 kommer den att landa på 30-32 miljarder kronor.

Kan man då säga att alla dessa 32 miljarder är bistånd?

Ja det kan man, men det är också en definitionsfråga. I statsbudgeten bryter man ut ytterligare kostnadsposter från biståndsdelen så som kostnader för Sida (nästan en miljard) Nordiska Afrika Institutet, Folke Bernadotteakademin och kostnader för utvärdering av biståndet. Den största kostnaden i biståndsdelen som inte räknas som biståndsverksamhet är 1,3 miljarder till stöd för östeuropeiska länders EU-anpassning.

Kvar från de 38 miljarderna som den totala biståndsramen uppgick till är nu 28-29 miljarder som i budgeten klassas om ”Biståndsverksamhet”.

Nu ska vi dock komma ihåg att en del av de 9-10 miljarderna som inte räknas som ”biståndsverksamhet” fortfarande är avgörande och viktiga kostnader. Om inte Sida har finansiering kan vi inte ge ett effektivt bistånd.

Men oftast när vi pratar om svenskt bistånd, menar vi egentligen bara den del som räknas som biståndsverksamhet. Det är den delen som förväntas visa resultat, det är den som ska fördelas i bilateralt och multilateralt bistånd, det är den som förväntas göra skillnad i kampen mot fattigdomen och uppfyllandet av millenniemålen.

Låt oss se hur den har förändrats de senaste tiden.

Det första som slår en är att summorna till biståndsverksamhet inte alls har ökat i takt med budgetramen.

Faktum är att räknat i fasta priser, dvs om man tar hänsyn till inflationen, har svensk biståndsverksamhet inte ökat alls under de senaste 7-8 åren.

Ser man till kostnadsutvecklingen för biståndsverksamheten har den oftare varit lägre än 2006 års nivå än ovanför vilket betyder att regeringen inte tillfört mångmiljardbelopp, utan tvärtom minskat den med totalt 1,3 miljarder kronor under perioden 2007-2013.

Själva biståndsverksamheten utgör en allt mindre andel av det totala biståndet. 2006 var andelen 90 procent av den totala ramen och i och med det 0,9 procent av BNI. Idag har den andelen sjunkit till 75 procent av biståndsramen.

Regeringen har dessutom aviserat att biståndsbudgeten kommer att korrigeras i samband med vårpropositionen för att anpassas till ett högre flyktingmottagande än tidigare beräknat. Om denna korrigering ska kompensera fullt ut för det ökade mottagandet blir summan 1,3 miljarder och andelen biståndsverksamhet skulle då krympa ytterligare till 72 procent av biståndsramen.
Skärmavbild 2013-03-22 kl. 15.33.22

Slutsats:
1. Bara 75 procent av biståndsbudgeten går idag till ren biståndsverksamhet. Det betyder dock inte att det är orimligt att vissa de övriga 25 procenten ingår i biståndsbudgeten.

2. Men skulle man följa den logik och de krav vi ställer på välgörenhetsorganisationerna, att 75 procent av insamlade medel måste gå till ändamålet, är det tveksamt om det statliga biståndet skulle klara sig. Det var precis på håret i budgeten för 2013 och om ytterligare avräkningar görs i vårbudgeten kommer andelen som går till verklig biståndsverksamhet utan tvekan hamna under 75 procent.

3. De verksamheter vi normalt menar med bistånd: det bilaterala biståndet, det multilaterala biståndet, katastrofhjälpen, stödet via frivilligorgansiationerna har inte fått mer pengar sedan 2006. Tvärtom, med 2006 som bas har det försvunnit 1,3 miljarder kronor till det vi kallar biståndsverksamhet om man räknar in inflation.

Det här inlägget postades i Blogg-inlägg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s