Någon måtta får det vara på okunskapen

Skärmavbild 2013-10-22 kl. 19.31.55Nej, nu får det faktiskt vara nog. Det senaste två veckorna har biståndet diskuterats som aldrig förr. Det är i grunden mycket efterlängtat. Men bristen på fakta och saklighet har ibland varit stor och i en krönika i gårdagens Aftonbladet slår fd reporten Elisabeth Höglund i botten med allvarliga faktafel och en betydande brist på kunskap.

Med utgångspunkt i egna minnen från en Sida kurs för 35(!) år sedan, avfärdar hon det svenska biståndet som ’cyniskt’ och frågar sig om alla svenska biståndspengar ‘bara rinner ner i ett svart hål’ – mycket talar enligt Höglund för det och allra värst är FN. Hon har ett argument för detta: Trots att vi har ‘pumpat in pengar i Afrika’ så blir det aldrig bättre. Håller det påståendet?

Biljard

Trots alla biljarder som inte ­bara Sverige utan FN, EU och enskilda länder under alla
år pumpat in i till exempel Afrika pekar kalla fakta fortfarande på en gränslös fattigdom och ­misär.

För det första, biljard är nuförtiden inte ett räkneord. Det är ett spel. Det har visserligen tidigare i svenskan använts som ett räkneord för att beteckna tusen biljoner. Påståendet om att vi ‘pumpat in biljarder i Afrika’ är alltså i bästa fall 1000 gånger för högt. I värsta fall en massiv import av teak-bord med grön filt.

Vi tittar närmare på hennes påståenden. Blir det aldrig bättre? Har vi pumpat in pengar?

1. Blir det aldrig bättre?
Som bevis på att bistånd inte fungerar har Höglund ‘granskat’ barnadödligheten, livslängden och läskunnigheten i fem länder. Hon påpekar (riktigt) att läget fortfarande är allvarligt på många håll, men missar att utvecklingen går åt rätt håll.

Att se att Tanzania som haft biståndssamarbete med Sverige i 50 år (!) fortfarande har en spädbarnsdödlighet på 51 av 1 000 barn och en medellivslängd på 57 år, inger stark oro. Ändå anses Tanzania vara Sveriges mest lyckade biståndsland!

Barnadödligheten i Tanzania minskar för närvarande snabbare än nästan alla länder i världen (10:e snabbast). Den har minskat med 60 procent bara sedan 2000, det är snabbare än Sverige någonsin utvecklats. Är det någonstans vi ser enorma historiska framsteg är det i några av de fattigaste länderna, Tanzania, Malawi, Rwanda och Liberia.

Vad gäller medellivslängden i Tanzania går det ännu bättre – under 2000-talet finns det bara tre länder i världen där livslängden har ökat mer än i Tanzania. Man lever idag 11 år längre i snitt än man gjorde bara år 2000. Det är en ökning med 20 procent. På 12 år. Det är en fullständigt fantastisk utveckling och igen, snabbare utveckling än Sverige någonsin haft.

Och det är landet Höglund tar som exempel på att bistånd inte fungerar. Bisarrt.

Faktum är att alla fyra Afrikanska länder som nämns i artikeln (Tanzania, Burkina Faso, Mocambicue och Namibia) håller en utvecklingstakt som är snabbare än vad som krävs för att nå FN:s millenniemål, i alla fall vad gäller barnadödligheten.

Om Afghanistan skriver Höglund:

I Afghanistan, Sveriges nu största mottagare av bistånd, dör 131 av 1 000 barn efter födseln. Medellivslängden är 44 år.

Nyare och bättre data visar dock att spädbarnsdödligheten i Afghanistan idag har sjunkit till 71 av 1000, visserligen fortfarande väldigt högt 7% av alla barn dör under första levnadsåret, men ändå hälften av vad Höglund skriver. Och medellivslängden uppskattas numer till 61 år. Betydligt högre än Höglund källor.

Det är svårt med tillförlitlig data, särskilt i Afghanistan. Men om Höglund hade haft tillgång till de nyare talen, som visar på en tydlig förbättring, hade då hennes inställning och argumentation ändrats. Jag är tveksamt.

Uppdatering: Även Sidas kommunikationschef, Joachim Beijmo har tröttnat på de uppenbara faktafelen och skriver i kväll ett öppet brev till Aftonbladets chefredaktör. Där avfärdar han svartmålningen punkt för punkt. Läs den gärna.

Har vi pumpat in pengar?
Ok – så vi pratar inte om flera tusen biljoner som Höglund hävdar. Men hur mycket pengar handlar det då om? För det första är Afrika inte ett land. Totalt sett har länderna i regionen tillsammans fått i runda slängar en biljon dollar. Men det är till över 50 olika länder och över 50 år. Låt oss titta närmare.

Burkina Faso har totalt sett mottagit 15 miljarder dollar från OECD:s givarländer. Räknar man in allt som kan räknas som bistånd är summan nästan 27 miljarder dollar.

Men som sagt, det är över 50 år. Vi pratar alltså om en halv miljard om året. Jämför gärna med kostnaden för att rädda Grekland eller Irland. Där låg stödpakten på cirka 120 miljarder dollar eller 250 gånger(!) mer än det årliga biståndet Burkina Faso. På ett bräde fick Grekland alltså 4 gånger mer än Burkina Faso fått totalt sett under 50 år.

Det finns faktiskt inget biståndsland i världen som kommer upp i Greklands summor. Det kostar nämligen pengar att utveckla länder, det visar bankkriserna i Europa. De länder som Höglund nämner mottar i snitt cirka 50 dollar per invånare och år. Det förväntas sedan göra underverk.
Skärmavbild 2013-10-22 kl. 11.36.55

Säga vad man vill om bistånd, men att femtio dollar per person och år ensamt skulle lyfta ett land ur fattigdom är att förvänta sig för mycket.

Det är ytterst allvarligt när sakfelen och fördomarna får dominera debatten. Särskilt om biståndet. En stor del av förklaringen till de senaste två veckornas felaktigheter ligger förstås i Svenska Dagbladets stundtals svaga ”granskning” – och framför allt på de felaktiga slutsatserna av den granskningen. Som när Elisabeth Höglund här upprepar SvD:s rubriker om FN:s svarta hål eller när SvD:s chefredaktör Fredrick Karén påstår att ingen vet var biståndspengarna tar vägen, vilket är en uppenbar felaktighet, i hans fall på gränsen till lögn.

Men mer om det i kommande inlägg. Det får  vara någon måtta på sakfelen. Och här gick det definitivt över gränsen.

Det här inlägget postades i Blogg-inlägg. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Någon måtta får det vara på okunskapen

  1. Hej, jag håller förstås med dig i sak (även om användningen av ordet ”biljard” är omtvistat). Min uppfattning ang. bistånd är att det inte bör minskas, men fokuseras. Bland annat har jag argumenterat för att lägga ned SIDA. http://politiskfilosofi.com/2013/03/11/dags-att-vanda-sida/

  2. Katarina Lindahl skriver:

    Man blir matt! av Höglunds text. Jag undrar varför hon känner behov av att skriva denna typ av artiklar som dessutom har så många faktafel. Har hon tråkigt, är det bara ett uttryck för att hon inte orkar ta reda på fakta, eller vill hon av politiska skäl slå mot biståndet. Oavsett vilket är det felaktigt och dumt. Läs på nästa gång Elisabeth! Då blir debatten mycket bättre.

  3. Åsa Larsson skriver:

    Tack för din text som är jätteviktig! Hennes faktafel och kunskapsbrist leder till att människor i Sverige får en fortsatt skev världsbild. Har du skickat din text till AB eller direkt till Elisabeth? Hoppas på en rättelse från dem under dagen. Vänligen Åsa Larsson

  4. Per Edman skriver:

    Höglund fortsätter förvirra i ämne efter ämne. Sedan tidigare klimatfrågan, nu biståndet, i morgon är det väl ofarligt med tobak också.

  5. Tom Alberts skriver:

    På svenska heter det inte biljoner utan miljarder.

  6. Marcus skriver:

    Sen är ju frågan om Sverige är helt ensamma i världen med att ge bistånd?

    Nej, 56 USD per individ och år är ingenting. Låt oss anta t.ex. att 100 länder tillsammans skulle ge samma bistånd i snitt så blir ju siffran högre och 5600 USD är väldigt mycket pengar för en fattig afrikansk familj.

  7. Maria Nyholm skriver:

    Tack!
    /Med hopp om att den här debatten om biståndet leder till en djupare kunskap hos gemene man och en ‘hoppsan-vi-behöver-visst-skärpa-oss’-insikt hos vissa journalister och medieföretag. Det här håller inte!

  8. Henrik Jonsson skriver:

    Det är förfärligt när en journalist, som bör vara någorlunda allmänbildad och upplyst, spär på fördomarna i samhället. Tack för att du reder ut begreppen.

  9. Pär Krause skriver:

    Man kan naturligtvis tycka vad man vill om Elisabeth Höglunds sätt att argumentera – och det gör man ju! – men att ta de senaste årens positiva utveckling i många afrikanska länder som intäkt för att biståndet fungerar är att vara lite för snabb och slapp i analysen. Snarare är det nog så att biståndet haft en mycket marginell, om ens någon, betydelse i sammanhanget. I mångt och mycket har biståndet i många år faktiskt varit ett svart hål som slukat skattebetalarnas pengar!

    • SL skriver:

      Nej, det kan vara ett viktigt förtydligande. Jag hoppas det inte framstår som att jag påstår att det senaste årens framsteg är pga bistånd. Jag tror att en sådan sak är extremt svårt att belägga, även om så skulle vara fallet.

      Personligen tror jag överlag att bistånd i alla fall på kort sikt oftast har en ganska begränsad påverkan på den allmänna utvecklingen på makronivå. Det är bara en, mindre, faktor av väldigt många andra viktiga faktorer. Däremot tänker jag mig att det kan ha stor påverkan inom vissa områden. Det kan rädda många liv, det kan bekosta vaccinering,

      Men huvudpoängen är att det är helt meningslöst att försöka hitta ”biståndets” effekter, det beror ju helt på vilken form av bistånd man pratar om, vilka länder, vilka sammanhang och vad det uttalade målet är.

      Det gör det dock inte nödvändigtvis värdelöst. Det betyder heller inte att att vi gör det i blindo. Det betyder inte att pengars försvinner i ett svart hål eller att vi inte vet vart pengarna går.

  10. A. skriver:

    Bra skrivet! Suck, Höglund, snälla sluta.

  11. G skriver:

    Var har du fått dina siffror ifrån? Du hävdar att Afrika har fått 1 biljon dollar under de senaste 50 åren. William Easterly, professor i nationalekonomi vid NYU, hävdar att den siffran var 2,3 biljoner år 2001 i sin bok ”The white mans burden” vilket skulle innebära att den aktuella siffran är betydligt högre idag. Jag undrar endast eftersom att du döpte inlägget till ”Någon måtta får det vara på okunskapen”.

  12. Pär Krause skriver:

    Det uttalade målet med biståndet är ett, och lyder: ”att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor”.
    Att pengarna försvinner i ett svart mål måste inte betyda att vi inte vet vart pengarna går. Ibland vet vi, eller i var fall borde veta, att pengarna går till att finansiera krig och förtryck eller till fylla på redan stinna (privata) bankkonton. Det är, enlig min mening, värdelöst. Men jag kan förstå att biståndsorganisationer och biståndskonsulter är av en annan mening. Omkring en femtedel av det svenska biståndet hamnar i slutändan hos svenska (och i vissa fall utländska) konsulter. (Dessa uppgifter från Action Aid är är från 2006, men jag har inte sett några alternativa beräkningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s