Varför inte göra rätt från början?

Förslaget till en ny biståndspolitisk plattform är ute på en ganska kort remissrunda och jag tänkte försöka ge några första kommentarer. Jag återkommer med mer konstruktiva åsikter om själva innehållet om några dagar.

Men det här tycker jag är väldigt viktigt:
1. Processen behöver inkludera fler.
2. Även om målen inte är nya, så kanske de borde vara det. Det börjar bli dags.
3. Idén att tydliggöra målen är bra, men det måste gälla hela PGU, inte bara biståndet. Det går inte att börja med biståndet som ett första steg, det måste bli rätt från början.
4. Det märks i plattformen att biståndet hanteras självständigt från den övriga politiken.

1. Alla skulle tjäna på en mer inkluderande process…
Den mesta av kritiken som framförts har riktat in sig på själva processen, som hittills varit allt annat än inkluderande. Länge såg det ut som om att inte ens riksdagen skulle få tycka till och än mindre det civila samhället. Processen har nu öppnats något och under tre veckor får resten av biståndsvärlden kommentera på den färdiga texten, 53 sidor lång.

Argumentet för att inte göra som man brukar, tillsätta en bred utredning, låta alla komma till tals, (inkl. röster från mottagare) och sedan formulera ett förslag, är att detta dokument inte ska vara en ny politik, utan en tydligare beskrivning av den politik som redan förs och som har sitt ursprung i politiken för Global Utveckling, PGU från 2003.

Någonstans hittar man nog huvudförklaringen till förvirringen kring processen. För regeringen kanske detta inte är ny politik, men för de som inte fått vara med och påverka förändringarna i biståndet och nu för första gången ser det nya strategierna och viljeyttringarna på papper blir det nyheter som de inte kunnat påverka.

Problemet är inte att man nu vill tydliggöra den nya politiken, problemet är att man inte öppnat för en deltagande under de senaste sju åren.

2. Är det ny politik?
Så hur är det då, är det som regeringen säger, att plattformen mest är en beskrivning av dagens mål och delmål? Eller är det som tex Diakonia och delar av oppositionen vill göra gällande, att det är ganska stora förändringar mot tidigare?

Mitt svar: oavsett vilket, vi behöver förändringar, vi behöver tydligare mål, tydligare prioriteringar, tydligare ansvar.

Det vill säga om regeringen har rätt framstår plattformen som ett ganska onödigt dokument, som inte svarar på vad den själv bra beskriver som en föränderlig värld med nya utmaningar (än tex 2003 erbjöd). Men om oppositionen har rätt, att regeringen gjort stora förändringar i det gamla PGU-tänket, ja då borde processen varit större.

3. Ta ett större grepp – utveckling är större än bistånd
Behovet av en ny större process, som inte bara rör biståndspolitiken utan hela politiken för global utveckling, framstod med all tydlighet i det andra viktiga dokumentet som kom under veckan, statskontorets utvärdering av PGU:n.

Det är inte dåligt att tydliggöra vilka mål som ska gälla för biståndet, men att göra det för sig, samtidigt som behovet av att revitalisera eller helt reformera PGU står för dörren, missar målet.

Särskilt om de nya biståndsmålen glider allt längre från politiken som förs inom andra politikområden. Den största förändringen i plattformen är den ökade betoningen på demokrati, MR och frihet från förtryck. Skulle man använda plattformen som verkligt styrdokument skulle ett helt nytt fokus vara att stödja demokratiaktörer för de värst förtryckta människorna.

Samtidigt är de några av de värsta förtryckarna (som tex Saudiarabien) bland de största kunderna för svensk vapenexport.

Att försöka tydliggöra biståndets målprioriteringar utan att samtidigt lyfta frågan till PGU-nivå är inte bara slöseri med tid, det kan inte lyckas.

Jag kan inte se hur man kan diskutera biståndsplattformen utan att väva in kritiken från statskontorets utvärdering.

4. Biståndet inte alltid rätt verktyg för att nå målen
Detta problem visar sig också i själva texten till plattformen. Ambitionen är rätt och texten inte dålig, men frågan är om biståndet är rätt verktyg för att nå målen i plattformen.

Det som gör området bistånd annorlunda än övriga politikområden är ju att det handlar om ekonomiskt stöd, det är pengar det handlar om. Visserligen pengar som går via en rad kanaler med olika syften och där möjligheten till dialog, påtryckningar, resursbyggande, kunskapsöverföring, och andra verktyg ibland följer med biståndspolitiken.

Men huvudfrågan måste ju vara, hur får vårt bistånd mest möjliga nytta i förhållande till det övergripande målet för vår PGU? Här är jag osäker på om texten i plattformen kan användas för att styra biståndet rätt.

Men om man nu ändå ska göra en skrivelse till riskdagen om en tydligare målstruktur, då har jag några åsikter om vad den borde innehålla. Låt mig återkomma till dem.

 

Det här inlägget postades i Blogg-inlägg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s