Carlssons biståndslön ingen jätteskandal – men inte heller bra

Igår kom nyheten att den lönen till den biståndspolitiska ledningen, dvs till den förre biståndsministern Gunilla Carlsson och hennes statssekreterare under fyra år tagits direkt från biståndsbudgeten. Det verkar vara enda gången i svensk förvaltningshistoria man gjort på det sättet, det verkar dessutom inte ske i andra länder.

Nyheten slog igenom som ännu en skandal, med kritik från alliansens politiska motståndare men också från stora delar av biståndsbranschen. Försvaret kom i första hand i form av nedtoning av allvaret samt påståenden om att detta inte var något konstigt alls. Ett annat lite märkligare försvar gick ut på att påtala sanna och falska brister om bistånd och att det ändå inte hade hjälpt om pengarna använts så som folk trott.

Personligen tycker jag inte att det är fråga om en jätte-skandal, och jag ogillar en del av kritiken, men förfarandet är inte bra och det skvallrar om större problem. Här är mina fem cent:

Vad det inte är fråga om:

  • För det första, det är inte en fråga om personlig girighet. Gliringarna om att Gunilla Carlsson själv förskansat sig pengar, att biståndspengar gått till vinkylar och semester känns i sammanhanget småaktiga och fåniga. En minister ska ha lön. Det är samma skattepengar oavsett vad pengarna tas ifrån. Det är i vart fall inte fråga om snikenhet eller personligt fiffel.
  • För det andra, 20 miljoner låter mycket, men det är samtidigt en försvinnande liten del av biståndsbudgeten. Lönen motsvarar 0,01 procent av det svenska biståndet. Man kan kritisera principen, men kanske inte omfattningen.
  • För det tredje, när man pratar problemet med avräkningar, eller urholkningsdebatten som Gunilla Carlsson själv kallade det i riksdagen, så finns det andra områden vi borde fokusera på. Särskilt den stora avräkningen för svenskt flyktingmottagande. Det är betydligt större summor, det är ännu mer tveksamt och här ligger Sverige inte alls bra till internationellt sett. I år beräknas tex 48.000 flyktingar komma till Sverige. Om migrationsverkets prognos istället skulle vara 30 fler flyktingar skulle det betyda ett ökat avdrag från biståndet lika stort som Gunilla Carlssons lön.
  • För det fjärde, är det verkligen helt absurt? Carl Bildt har visserligen fel när han påstår att detta förfarande är helt normalt, det är det inte. Men att biståndet också ska gå till att betala administration och personal som arbetar med bistånd är logiskt. En minister kan dock rimligen inte räknas in till administrativ personal, hon har helt andra uppgifter också, men i debatten låter det ibland som att detta är stöld.

Varför är det fortfarande dåligt:

  • 1) Inte alls transparent! Efter allt tal om öppenhet och transparens är det minst sagt pinsamt att detta i princip skett i hemlighet. Allianskollegorna visste inte om det, riksdagen var inte informerad, det framgår inte av biståndsbudgeten för något av åren, trots att man diskuterat avräkningar vid flera tillfällen har denna förändring aldrig tagits upp. Enligt uppgift är det bara en väldigt liten krets som kände till förändringen att låta biståndsbudgeten stå för ledningens lön, runt fem personer på UD samt eventuellt den politiska ledningen.
  • 2) Rimmar illa med kritiken mot info-stödet. 2009 sänktes informationsstödet till landets organisationer med argumentet att biståndspengar ska inte gå till opinionsbildning och information. Förra året diskuterades till och med ett totalt avskaffande av stödet. Den kritiken faller platt när man ser att biståndsministern själv fick sin lön från biståndet, inte bara i arbetet med biståndet, utan öven i övriga regerings och partisammanhang. Carlssons kampanj i valrörelsen 2010 bekostades alltså av biståndspengar. Det är inte bra.
  • 3) Biståndsbudget som kassako. Det största problemet med nyheten är dock att det avslöjar ett synsätt på biståndsbudgeten som en kassa man lite godtyckligt kan låta bekosta andra delar av budgeten med. Och det är här som den allvarligaste kritiken ska läggas. Och den ska riktas till hela regeringen.
    Man säger sig stå bakom 1%-målet men samtidigt har man hittat en rad kreativa sätt att urholka det målet. Jag har tidigare hör på bloggen skrivit om att det verkliga biståndet knappt ökat alls under regeringens tid vid makten. Att avräkningarna ätit upp hela ökningen av biståndsramen. Att även lägga ministerns lön under förvaltningskostnader som en avräkning visar igen på synen att biståndsbudgeten kan användas lite till vad som helst.

    Det är inte ok.

  • 4) Politiskt mycket osmart. När man har en debatt om de skenande avräkningarna, välja att låta en så liten men symboliskt viktig kostnad dras från biståndet och öppna upp sig för en så kritisk debatt verkar korkat.
Publicerat i Blogg-inlägg, Sverige | 3 kommentarer

Detta tänker jag hålla ögonen på i den kommande budgeten

Om en vecka, den 18 september presenterar regeringen 2014 års budgetförslaget för riksdagen. Här är lite tips till bistånds-nördar på saker man kan hålla ögonen på.

  1. Vad blir den totala nivån – i % av BNI och i faktiska kronor
  2. Hur stora blir avräkningarna – i år 20,5% av biståndet.
  3. Posten 7:1:1 Biståndsverksamhet – det verkliga biståndet i år bara 74% av BNI.
  4. Räkna med inflation.
  5. Avräkningen för flyktingmottagande. Hur stort är det, i år 13,5% av biståndet, hur mycket tas per flykting, hur många flyktingar räknar man som bistånd och vad gör man med den halva miljarder vi tog för mycket i våras, får FN tillbaka sina pengar?

1) Vad blir den totala nivån
Den totala nivån har sedan 2006 varit en procent av BNI, eller snarare vad man tror att BNI kommer att bli. Det gör att biståndet exakta andel av BNI kan variera om det går bättre eller sämre för Sverige än beräknat. Detta är fullt rimlig.

Eftersom Sverige har haft positiv tillväxt de flesta år har den totala nivån som avsätts stigit de flesta år med några undantag. Detta brukar kallas biståndsramen och i budgeten är detta utgiftsområde 7. I år, 2013 var den totala biståndsramen 38,1 miljarder kronor.

Det finns inget som tyder på att man inte kommer följa 1%-nivån även för 2014.

KOLLA UPP: Blir ramen 1 procent av BNI? Hur många kronor blir det?

2) Hur stora blir avräkningarna?
Från den totala ramen drar man av kostnader man haft inom andra områden, men som man vill räkna som bistånd. Detta är räknas alltså in i 1%-nivån. Det är framför allt kostnader för flyktingmottagande i Sverige men också Sveriges andel av EU-biståndet samt vissa av utrikesförvaltningens kostnader.

För 2013 drog man av över 7 miljarder i avräkningar. Det är mer än en femtedel av biståndsramen.

Kvar av de 38 miljarderna finns då 30,5 miljarder, eller 0,8% av BNI. Detta kallas ”biståndsdelen” av biståndsramen.

KOLLA UPP: Hur stora är avräkningarna för 2014? Är det nya områden som räknas av biståndet?

3) 7:1:1 Biståndsverksamhet – det verkliga biståndet
Från det som finns kvar (biståndsdelen) drar man av ytterligare några miljarder för bland annat Sida och andra organisationers administration samt en särskild post på 1,3 miljarder till EU-anpassning av vissa länder i Östeuropa. Dessa summor är oftast fullt rimliga och förändras inte så mycket över tid.

Det som sedan blir kvar kallas biståndsverksamhet och är utgiftspost 7:1:1. Det är alltså de pengar som faktiskt lämnar Sverige för att göra nytta runt om i världen, de som går till andra länder, de så går till multilaterala organisationer som FN eller världsbanken, de som går via frivilligorganisationer osv.

Detta är på många sätt det verkliga biståndet, även om det än en gång ska sägas att vissa av de andra avdragen och kostnaderna är fullt rimliga. Men de är inte bistånd i den mening vi oftast pratar om bistånd och som de flesta faktiskt uppfattar det.

Vill man veta om Sverige ökar eller minskar biståndet ska man titta på denna utgiftspost.

Ser vi utvecklingen sedan 2000 ser vi att den totala biståndsramen har mer än fördubblats. Däremot har biståndsverksamheten (i fasta priser) inte ökat alls sedan 2007 då trenden plötsligt bröts. Det som sedan dess har ökat är snarare avräkningarna (och som vi ska visa till största delen kostnader för flyktingar i Sverige).

Så vill ni se vad som egentligen händer med det svenska biståndet är det inte den totala ramen ni ska titta på, det är hur mycket som blir kvar efter alla avräkningar, bäst mätt i utgiftspost 7:1:1.

Vissa menar att det inte är rättvist att bara titta 7:1:1 biståndsberksamhet eftersom en del andra poster också är att räkna som verkligt bistånd. Det gäller framför allt EU-biståndet. Det är en rimlig hållning. Så låt oss för enkelhetens och ärlighetens skull kalla dessa två poster DET SVENSKA BISTÅNDET.

1:1 Biståndsberksamhet + EU-biståndet = DET SVENSKA BISTÅNDET

Ser vi då på det verkliga biståndets del av BNI så ser vi att vi hamnar längre och längre från 1-procent nivån för varje år. Även om vi lägger till EU-biståndet. Allra stort andel av BNI som gick till verkligt bistånd var faktiskt år 2006, sedan dess har det sjunkit.

Faktum är att även år då den totala biståndsramen ännu inte uppgick till 1 procent av BNI (2004-2005) gick större andel av BNI till verkligt bistånd är idag. Detta trots att vi gärna skryter med att vi först nu ger ”1 procent i bistånd”.

4) Tänk på inflationen
Ofta hör vi att vi tillfört många nya miljarder till det svenska biståndet de senaste åren. Det stämmer bara om man dels pratar om den totala biståndsramen (dvs räknar med tex avdraget för flyktingar Sverige) och dessutom struntar i inflationen.

Tittar man på fasta priser (dvs inflationsjusterade) ser man att biståndet inte ökar alls. Det är bara avräkningarna som har ökat.

Om man tar 2006 som utgångspunkt (och räknar med inflationen) har ”biståndet” under åren tillförts ytterligare 18 miljarder kronor. Det är inte så lite.

Men av dessa 18 miljarder står avdraget till det svenska flyktingmottagandet för över 8 miljarder. Faktum är att utgiftspost 1:1 biståndsverksamhet har minskats med sammanlagt 3,5 miljarder under denna period, om vi tar 2006 som riktpunkt.

Om vi köper argumentet att även EU-bistånd är bistånd (vilket det ju är) har Sveriges verkliga bistånd minskats med sedan 2006 med 2,7 miljarder kronor.

Kolla upp: Ökar eller minskar de olika delarna av biståndet i fasta priser.

5) Bevaka flyktingavdraget i höstbudgeten
Jag har skrivit mycket om detta på bloggen under året. Det ska bli spännande att se hur stort avdrag regeringen i år gör för flyktingmottagande. I förra årets höstbudget tog man 4,5 miljarder kronor och i vårbudgeten ökade man det med ytterligare 700 miljoner till totat 5,2 miljarder eller 13,5 procnet av biståndsramen.

I höstbudgeten räknade man med 41.000 flyktingar och räknade med att varje flykting kostade 107.000:-. Sedan när man trodde att det faktiskt kom 13.000 fler än så ökade man avräkningen, fast bara med 55.000:- per flykting varför är oklart.

Kolla upp: Det ni ska titta på är (a) dels hur stort det totala avdraget är. Årets 13,5% av biståndet är rekord-högt, nästan inget land i världen tar så mycket pengar från biståndet för att bekosta flyktingmottagning i det egna landet. Min förhoppning är att det minskar.

Dels (b) hur stort avdrag man gör per flykting. 100.000 per flykting är nästan dubbelt så mycket som Sverige räknade med före 2008 och högre än de flesta länder tar.

Dels (c) hur många man tror ska komma 2014. Just nu är migrationsverkets prognos 48.000 alltså fler än man trodde i förra höstbudgeten men mindre än med vårbudgetens 54.000.

Dessutom bör vi hålla koll på om regeringen återför några av de 500 miljoner kronor som vi tog för mycket vid vårbudgetens höjning, det verkar nämligen inte komma 54.000 flyktingar i år, 2013 utan kanske bara 45.000.

Publicerat i Blogg-inlägg | Lämna en kommentar

– Oj, vi tog visst en halv miljard för mycket från biståndet i våras

Ni som läst den här bloggen under året har läst att Sverige är det land som tar mest pengar från biståndet för att bekosta flyktingmottagande i det egna landet. I budgeten för i år tog vi först 4,5 miljarder kronor från biståndet till statsbudgeten, pengar som sedan kunde användas till att bekosta flyktingmottagandet. Inget annat land är så kreativa i beräkningen av hur mycket av flyktingmottagande som ska räknas som bistånd.

Ni minns också att regeringen i vårbudgeten ökade detta avdrag med ytterligare 707 miljoner eftersom det beräknade antalet flyktingar till Sverige under 2013 hade ökat från 41.000 till 54.000, en ökning med 13.000 flyktingar.

Dessa 700 miljoner togs i första hand från olika FN-organ, något som kritiserats av många, bland annat professor Hans Rosling och flera folkrörelser i Sverige.

Nu kommer nästa twist i historien. Migrationsverket tror inte längre att det kommer 54.000 flyktingar till Sverige. Prognosen nu, när mer än halva året har gått är 45.000, dvs en ökning med 4.000 flyktingar jämfört med höstbudgetens prognos, inte 13.000. (Prognosintervallet beräknas till 41.000-49.000 så det är faktiskt inte säkert att det blir en ökning från höstbudgetens prognos överhuvudtaget).

(Läs migrationsverkets skrivelse till regeringen här)

Det betyder att regeringen tog i runda slängar en halv miljard för mycket från biståndet till FN-organen, och att de pengarna inte alls kommer gå till flyktingmottagande utan rakt in i statskassan.

En halv miljard kronor är ändå mycket pengar i händerna på UNFPA (där de går till preventivmedel till fattiga kvinnor) eller GAVI (vaccin till fattiga barn).

Så den naturliga frågan till Gunilla Carlsson och Anders Borg: nu när det visar sig att beräkningen var fel – att det inte kom 13.000 extra utan 4.000 – ger ni tillbaka en halv miljard till FN-systemen i höstbudgeten, något annat kan väl inte vara rätt?


Ps. Kostnaden för 9.000 flyktingar (som regeringen räknade fel på) är enligt regeringens egna beräkningar egentligen 960 miljoner kronor. Men av någon anledning använde de en annan godtycklig beräkning i vårbudgeten, där det nya avdraget beräknades med halva flyktingkostnaden varför den verkliga summan som gick rakt in i statskassan ”bara” blir en halv miljard kronor.

Ps. Man ska komma ihåg att den nya prognosen är byggd på årets trend det första halvåret, hur det kommer att fortsätta utvecklas får vi helt enkelt se. Möjligen kan det goda beslutet att ge asylsökanden från Syrien permanent uppehållstillstånd, öka antalet asylansökningar, men det är inte troligt att det vänder trenden.

Publicerat i Blogg-inlägg | Lämna en kommentar

Bluffen om att OECD påstår att alla i Sverige har fått det bättre

OECD-rapporten som igår och idag har skapat stor debatt om ökande klyftor i Sverige. Den visar att de relativa skillnaderna har ökat dramatiskt, snabbast av alla OECD-länder.

Som ett försvar för den förda politiken, eller för utvecklingen i Sverige, har många debattörer lyft fram det faktum om rapporten också påstår att de fattigaste trots allt får det bättre i Sverige, de menar att inkomsterna har ökat med 1 procent per år. Borgliga ledarsidor (bla DN, GP) liksom riksdagsledamöter och andra debattörer har flera gånger slagit fast att rapporten visar att de fattigare fått det bättre, en spridd text är ex. denna:

Björn Lindgren på Newsmill:
Den som orkar tränga ytterligare längre in i den statistiska myllan finner det mest intressanta i denna undersökning. I Sverige har inkomsterna ökat men en dryg procent per år sedan 2008 för de som har de lägsta inkomsterna. ”Ökade klyftor men alla får det bättre” vore en rubrik som gav en mer rättvis beskrivning av vad som faktiskt sker.
(Min understrykning)

Här är grafen från rapporten som verkar stödja det påståendet om att alla i Sverige har fått det bättre:

Skärmavbild 2013-05-16 kl. 12.34.07

Den visar att Sveriges inkomster vuxit nästan allra mest (bara Polen och Slovakien mer) att de rikaste 10% (vit fyrkant) har ökat inkomsterna med 4% årligen och de fattigaste 10% (blå prick) med 1% årligen.

Alltså om även de fattigaste fått det bättre sedan 2007, vad är då problemet. Jo, att det inte stämmer. Om man följer noten så ser man att: ”2007 refers to (…) 2008 for Sweden” så när det i rubriken står mellan 2007-2010 ska man veta att data bara kommer från 2008-2010.

Spelar det någon roll, ja väldigt. Det är sant att inkomsterna för de fattigaste ökade med 1,4 procent 2009 och 2010 – men året innan sjönk de med 10%.

Skärmavbild 2013-05-16 kl. 12.31.50

Hade rapporten menat 2007 när de skriver 2007, och rapporterat tal för Sverige på samma sätt som för övriga hade inkomsterna för de fattiga inte alls ökat med 1 procent årligen utan minskat med 2 procent årligen.

Man kan ta många diskussioner om fattigdom och ojämlikhet men att påstå att att alla har fått det bättre är helt enkelt inte korrekt.

Publicerat i Blogg-inlägg | Lämna en kommentar

Kan man räkna alla asylsökanden som internationellt bistånd?

Vi fortsätter att titta på det avdrag som Sverige gör från biståndet för att bekosta flyktingmottagande. Att räkna en viss del av flyktingmottagandet under det första året som bistånd är en praxis Sverige följt sedan 1997 och som stöds av OECD/DAC en sammanslutning av givarländerna.

Sverige tillhör de länder som gör störst avdrag,  13,5% av det svenska biståndet stannar i Sverige för att betala den svenska asylmottagningen, snittet bland de övriga givarländerna ligger på 2,5 procent. Vad förklarar skillnaden? Läs mer

Publicerat i Blogg-inlägg | Lämna en kommentar

Sju grafer om dagens biståndsminskning

Idag presenterades regeringens vårbudget, den innebär att ytterligare 710 miljoner kronor tas från biståndet för att bekosta flyktingmottagande i Sverige. Det betyder att över 5,1 miljarder kronor, eller 13,5 procent av allt bistånd stannar i Sverige för att täcka upp migrationsverkets kostnader.

Men hur ser det ut i andra länder? Är Sverige bäst eller sämst i klassen?

1. Vi gör större avdrag än någon annan
Det finns ingen given definition om vad som får räknas som bistånd. Alla givarländer har tolkat regleran på sitt sätt och tar olika mycket från biståndet till flyktingmottagande. Några gör inget avdrag alls.

Det finns inga aktuella genomgångar på hur länderna tolkar reglerna, men klart är att Sverige ligger i överkant. Hos OECD finns data från 2011 från alla länder då såg det ut så här.

Sveriges avdrag från biståndet är högre än något land gjorde 2011 och större än 16 länder tillsammans.

2. Större andel av biståndet stannar i Sverige
Totalt sett i kronor och ören räknat ligger alltså Sverige högst, troligen även 2013. Ser man i procent av biståndet som stannar i landet blir talen ännu mer anmärkningsvärda.

Genomsnittet bland de övriga givarländerna har varit 2,5 procent under 2000-talet och Schweiz är det enda landet som varit över Sveriges nivåer enskilda år. 13,5 procent eller mer än var sjunde biståndskrona blir aldrig bistånd.

Skärmavbild 2013-04-15 kl. 13.14.50

3. Trenden är kraftigt ökande
Sverige tillhör alltså de länder som tar mest från biståndet för att täcka inhemska kostnader för flyktingmottagande. Uttaget har dessutom ökat kraftigt på senare år.

Fram till 2006 tog regeringen i genomsnitt 1 miljard från biståndet till flyktingmottagande. Från 2007 och framåt har summan ökat dramatiskt – för 2013 är avdraget mer än fem gånger så stort.

4. Ökningen kan INTE förklaras av fler flyktingar
Den stora ökningen av kostnaden brukar tillskrivas det ökade antalet flyktingar. Det stämmer förvisso att fler människor söker asyl idag än 2000, men summan som regeringen tar från biståndet har ökat dubbelt så mycket som antalet flyktingar.

Kurvorna följdes åt fram till 2006 sedan har kopplingen mellan antalet flyktingar och summan som tas från biståndet försvunnit. Det var tre gånger fler asylansökningar 2013 än 2000 medan summan som tas från biståndet är sex gånger högre.

5. Avdragen äter upp biståndsökningen…
Regeringen säger sig vilja värna 1-procentmålet i biståndet, dvs att en procent av intäkterna ska gå till bistånd. Ofta sägs det dessutom att miljarder kronor har tillförts biståndet under regeringens tid vid makten.

Som jag visade i en blogg-post förra veckan stämmer inte det. I och med de allt större avskrivningarna för bland annat flyktingmottagande går allt mindre del av de 1% vi kallar bistånd, till verkligt bistånd.

I och med att regeringen i dagens vårbudget tar ytterligare 710 miljoner kronor från biståndsbudgeten till flyktingmottagande så är andelen av biståndet som går till verkligt bistånd nu nere under 75 procent.

6. …som egentligen är en minskning
Det betyder också att det svenska internationella biståndet, trots kraftigt ökade intäkter sedan 2006 inte har ökat alls om man tar hänsyn till inflationen. I fasta priser har vi snarare minskat biståndet med totalt 2 miljarder sedan 2006. Det går tvärtemot den gängse bilden av svenskt bistånd.

7. Hur mycket är fem miljarder?
Avslutningsvis, 13,5 procent av det svenska biståndet går alltså till Sverige. Totalt sett fem miljarder kronor, hur mycket är det egentligen jämfört med andra delar av biståndet.

Fem miljarder är mer än vad de tio största mottagarländerna får i bistånd tillsammans och det är mer än vad hela FN-systemet normalt för från Sverige. Det är ungefär lika mycket som svenskarna skänker till välgörenhet, om man slår ihop alla organisationer som har ett 90-konto.

Publicerat i Blogg-inlägg | 1 kommentar

Stämmer det bättre den här gången?

Idag skriver om Svenska Dagbladet att ”experter” tror att Nordkorea har kärnvapen.

Sånt väcker gamla minnen…

skc3a4rmavbild 2013 04 08 kl 15 30 30skc3a4rmavbild 2013 04 08 kl 15 38 20

Publicerat i Blogg-inlägg | Lämna en kommentar